Vart får vi allt ifrån?!

Vild och gränslös fantasi är min främsta egenskap.

Folk frågar mig ofta var jag får allt ifrån, och svaret på detta är väl att jag har en ganska så djuptrotad fantasi som jag haft sen barnsben, och den har hjälpt mig i många otroligt gråa och tråkiga dagar i min uppväxt.
För fantasin jag bär på är så pass stor, att skulle jag ställas mitt ute på en åker alldeles ensam så skulle jag kunna bygga upp en värld därute, som skulle kunna roa mig för säkert en vecka framåt.

Och när jag sedan hamnar med personer som Christian Wallin som har en likadan skada då börjar vi bygga världar med figurer som kan underhålla oss i dagar, för när vi sätter igång då tynar verkligheten bort och vi seglar iväg bort i en fantasivärld av gubbar och tanter som är sådär mysigt vrickade, och vi slipper vara Crille och Christian för en stund.

Och det är väl i den fantasivärlden vi skapar det mesta som ni får ta del av i våra filmer och radioprogram, men annars är det jag som manusförfattare bakom våra projekt som kommer på sakerna i den stund jag skriver, jag har inga skisser eller färdiga ideer när jag sätter mig med min laptop för att skriva.

Den nya sommarshowen är faktiskt ett sådant exempel, jag har bara satt mig ner och börjar smattra på med laptopen och byggt scen efter scen utan att ha haft en planering hur den skulle sluta eller börja, scenerna och poängerna kommer jag på eftersom jag skriver, jag plockar av det roliga som bara ploppar upp i skallen där för stunden, vad det blir skulle nog bli olika för varje dag, beror lite på dagsformen och på vilket humör man är på.

Men lite skrämmande är det ju, för tänk om man inte kommer på nått roligt, det dyker inte upp ett skit i skallen, för att vi bara ska stå där på scenen och glåma på publiken utan att säga nått tror jag skulle bli lite  småtråkigt i 2x45 min.

Fast det är det ju jäkligt spännande på samma gång också, för när jag sätter mig ner för att skriva ett radioprogram eller  en liveshow eller film så vet jag aldrig vad det kommer bli, jag vet aldrig vad min skalle ska leverera för situationer eller figurer.

Men att min fantasilåga skulle slockna finns då inga tecken på just nu iaf, för ibland önskar jag att nån i min närhet satte några bedövningspilar i mig när fantasin spårar som mest, eller inte?!

Jaja, vi resonerar iaf så här att eget material är bäst hur fan det än det blir eller framförs, för då kan ingen jämföra med nått om det är bra eller helt kasst, för det är ju bara vi som vet hur det ska se ut eller låta iaf.

nog pladdrat, nu läre jag fortsätta med nya sommarshowen!

Oj vänta!!! nu dök det upp en bild i skallen!! En vrålapa!!! eh, en vrålapa?? okey, vad ska jag göra med den, ska det vara roligt eller..

                                                                Jara, vi ses och hörs!