Det gick två dagar in på turnen sen spårade det ur.
Jag såg det hos dom andra och kände det själv att denna kväll skulle kunna bli nått alldeles extra, vi hade avverkat premiären i Hudiksvall kvällen innan och nu var det alltså Ljusdals tur. Alla i gängetgick och smålog timmarna innan showtime och ingen visade nån särskild nervositet, det var mer en känsla att detta var kvällen då vi skulle testa gränserna i denna redan så skruvade och knepiga föreställning.
Den största boven i kvällens kaos var givetvis den här mannen på cykel.
Och nog testade vi gränserna.
Stånk Tommy lyckades locka dit 3 brandbilar och där barn fick lugnas av föräldrar då en utav dom nya sketcherna med arrangörerna Leif & Sölve spårade ur fullständigt med en vansinnesfärd över scenen. Och till följd av detta hoppas jag kunna fixa ett specialskydd inför kommande föreställningar i Gävle området.
Arrangörerna Leif & Sölve ställde till med elände så barn fick lugnas av sina föräldrar.
Sen på allt detta blev det en hänsynslös friåkning med improvisation av nästan alla inblandade där skratten på scen var oundvikligt, det var en svettig och mycket fysiskt tuff föreställning där blåmärken och brandbilar plötsligt blev en vardag.
Vi har 15 städer kvar att besöka och frågan jag nu ställer är följande:
"När kommer polisen och sätter stopp för det här vansinnet"
Och imorgon kör vi i Ockelbo för att sedan köra järnet i Gävle på lördag med två föreställningar.
Bildbevis och filmklipp från rockn roll föreställningen i Ljusdal kommer i nästa blogginlägg.
Och det blev en riktigt bra genomkörare för hela teamet, med lite nytt folk i gänget sedan sommarshowerna och några nya sketcher så var det lite smådarrigt och nervöst bakom kulisserna. Det var många i gänget som stod och bläddrade i sina manus bara minuter innan show och pluggade in vad som skulle sägas därute på scenen.
Men premiären blev en hejdundrande skrattfest och publiken var med på noterna direkt, så nervositeten skakade vi av oss redan i den första scenen mycket tack vare den fantastiska publiken, tack Hudik! Sen ska Gänget och hela teamet ha en stor eloge för kvällens arbete, Superstolt!!
Så nu är det bara gasa på och imorgon kväll rullar vi mot Ljusdal, Slotte here we come!!
Vi börjar med två hälsingescener Hudiksvall och Ljusdal innan vi rullar ner mot Gästrikland på fredag och Ockelbo, sedan dagen efter väntar 2 föreställningar samma dag i småstadslivstokiga Gävle.
Gänget är redo att möta publiken igen.
Tempen är bra i gänget och det ska bli skönt att äntligen komma iväg, klart det är roligt att repa med gänget. Men jag tror vi alla känner att nu vill vi ut och möta publiken igen, showen sitter och är nu redo att rulla ute på vägarna igen, så häng på nu och beställ lite biljetter vettja!
På repetionerna svallar känslorna och ibland har vi svårt att hålla sams.
Filmklippet här nedan är från kvällens repetition från bygdegården i Runemo och som ni ser så är gänget på helspänn och laddade inför den stundande turnen. Men ur detta kommer nog något positivt, passionen och glöden finns ju där om än något lite missriktad.
Vi håller tummarna att vi lyckas kontrollera nerverna och skakar av oss tjaffset och att vi levererar högoktanig småstadslivhumor då vi rullar ut på vägarna, för om 6 dagar är det ju dags.
Och vi börjar alltså i Hudiksvall folkets hus 28 september och hela turnen med biljettinfo hittar ni på vår hemsida.
Och han vill träffa småstadslivs figurerna åter igen.
Det är nu 4 år sedan som denna dokumentärfilmare under en månads tid levde med dessa människor i den lilla staden i den hälsingska skogen.
Han fick träffa den förtidspensionerade viltvårdaren Örjan med stor passion för hundar, jakt och musik. Sedan fick han ju träffa Stånk Tommy vars liv kretsade kring hans mekaniska verkstad som blev en lite annorlunda upplevelse, där armbrytning trots angling dan före och en vild jakt på lurvpösar blev en vardag. För att inte tala om radarparet Agneta Patrull & Johanna Andersson som delade med sig av sina problem och svårigheter på sin lilla arbetsplats i vardag som till fest. Han fick träffa den förvuxna tonåringen och hårdrockaren Kenta som lånat ut en hundring som alla vet är en början på en miljon till Jonny Borgf, denna Jonny som släppte bomben om sin läggning inför sina arbetskamrater vid en fika på jobbet.
Nu reser alltså denna dokumentärfilmare åter tillbaka 4 år senare för att följa upp och bena ur vad som hänt under tiden som gått, så i denna film kommer småstadslivs figurerna åter igen tala direkt till tittaren och dela med sig av sina liv och funderingar. Sen har det ju dykt upp lite nya figurer i denna lilla stad så denna gång är nog dokumentärfilmaren tvungen att stanna minst 2 månader tror jag.
Så här såg det ut när dokumentärfilmaren för första gången besökte den lilla stad och nu är det nog dags igen, småstadsliv och återträffen under planering.
Agneta Patrull & Johanna Andersson fick ett gig på räls.
Det var studieförbundet BILDA som hade bokat in dessa två eminenta damer för att underhålla på tåget mellan Gävle och Bollnäs, dom resande på tåget hade som slut destination Åre och var ganska trötta då många utav dom rest tidigt och ända från Skåne. Och det bästa av allt var att ingen av dom på tåget visste att vi skulle dyka upp, sånt gillar vi.
Foto Moa Helsing: Nu skulle det bli ordning och reda på tåget.
Men det blev snabbt slut på friden då dessa två städtanter klev ombord vid Gävle tågstation, för nu skulle damerna informera alla på tåget reglerna och hur man agerar och uppträder på ett tåg, en snabbkurs kan man säga. Sen organiserade dom snabbt upp en frågesport där killarna skulle strida mot tjejerna.
Foto Moa Helsing: Tävlingsledaren Johanna räknade poängen.
Där givetvis tjejerna vann och tog hem det fantastiska priset i form av en äkta lurvpöse med alla filmerna.
Här kan ni få se lite av frågorna från frågesporten som städtanterna kokat ihop.
Fråga 1.
Vad är den saftigaste och största ingrediensen i maträtten plättar?
Svar: Mjölk
Fråga 4.
Vem skrev boken Utvandrarna? Ni ska få tre alternativ.
1.Jarl Borsen
2.Sune Mangs
3.Henning Mankell
Sen utslagningsfrågorna som avgjorde vem som vann, grabbarna fick första.
Hur många indianer var det som medverkade i filmen Dansar med vargar och vad hette dom?
Svar: 2812 st och namnen var följande.
SONGAN: "strong"
SOWI'NGWA: Hopi name meaning "black-tailed deer."
SUCKI: Algonquin name meaning "black."
SUNUKKUHKAU: Algonquin name meaning "he crushes."
T'IIS: Navajo name meaning "cottonwood."
TAHKEOME: Cheyenne name meaning "little robe."
TAHMELAPACHME: Cheyenne name meaning "dull knife."
TAIMA: "thunder"
o.s.v
Senfick tjejerna sin utslagningsfråga och svarade dom rätt så skulle segern bli deras!
Vad hette flickan Carola i efternamn som vann melodifestivalen med låten främling 1983, hennes efternamn börjar med Hägg och slutar med nått som finns på träd?
Svar: Carola Häggkvist
Grattis BILDAoch brudarna till segern och ha så kul uppe i Åre.
Bästa hälsningar!
Foto Moa Helsing.
Agneta Patrull & Johanna Andersson.
OBS! Det kan nog dyka upp ett litet filmklipp från tåggiget i nästa blogginlägg.
Fick en fråga på mailen häromdagen och det stämmer.
Sölve Johansson som spelar Janne i älglösa jaktlag är alltså min far, och det var hos honom jag skrev den första liveföreställningen Småstadsliv LIVE"Bland vargar & städkärringar" som hade sin premiär sommaren 2010 vid hembygdsgården i Edsbyn.
Sölve till vänster som spelar Janne i filmerna är min far och spelar mer än gärna en liten trudellutt på sitt dragspel.
Sölves lilla stuga som ligger vackert beläget vid foten av Galvsjön skrev jag och snickrade ihop vår första show alltså, men det var tufft, mycket tufft!
Och jag har absolut ingenting emot dragspel, tvärtom. Jag tycker dragspelet kan vara en mycket trevlig ingrediens i både rocklåtar som kärleksballader, jag tycker om dragspelet vid lägerelden som vid midsommarstången.
Men dragspelet kan vara väldigt ansträngande att lyssna till när man skall skriva manus, sen vet jag inte varför farsans dragspel måste låta så frunktansvärt högt, hur jag lyckades gnugga ihop manuset till första liveshowen är mig fortfarande en gåta...
Och efter att ni sett filmklippet här nedan så kommer ni fatta att vi är helt jävla wild and crazy och helt sanslös när vi kommer igång, att vi ens kan vara så här störda är ju fanimej helt jävla sinnes. Shit alltså! vi borde ju låsas in eller nått. HUA!!!!
Stackars Martin, hur kan vi ens komma på tanken att gömma hans lättöl?!
Men som sagt, vi är helt ostoppbara när vi börjar toka oss.
Jag avslutar detta blogginlägg med vad Christian brukar säga när vi busar som mest.
"Vi är så tokiga ibland att man undrar ju om vi är clowner från en cirkus"
Året var 2010 och vi rullade ut på vägarna med vår första liveshow.
Vi hade som sagt aldrig stått på en livescen förut och hur skulle vi och vår liveshow tas emot därute, det hade vi ingen aning om. Det skulle kunna sluta precis hur som helst, och vi hade ju lite förväntningar på oss då våra filmer nått lite kultsstatus på många ställen vi kom. Men det gick så jävla in i helvete bra, för det första så möttes vi av en helt makalös publik som kunde varenda småstadsliv replik innan vi hann öppna käften. Så det blev en lång Eriksgata av utsålda salonger med en massa galna småstadslivsfans, fan vad ni var grymma alltså!
Stort tack till alla underbara småstadslivs fans därute!
Ett minne för livet som vi kommer ta med oss till gammelhemmet, och om nån vecka så rullar vi ut igen med vår nya show. Och jäklar vad vi längtas, var tvungen leta upp lite filmklipp från förra turnen för att minnas lite och komma i rätt stämning inför den stundande turnen.
Äh vafan! nu kör vi..
28 september startar vi vår höstturne i Hudiksvall.
Och dagen till ära hade vi en nygift Martin Göransson på plats, just det ja!
Han heter ju inte Göransson längre för nu heter vår gamle småstadsliv kämpe Sjökvist, Martin Sjökvist.
Grattis och all lycka önskar gänget till vår Martin Sjökvist med fru.
Men det funkade ju skitbra med Sjökvist åxå, ett mycket bra rep med mycket skratt och lek, och dom nya sketcherna fungerade ju jättebra fastän dom var enormt knepiga och rejält skruvade, fast det älskar ju vi.
Och som ni alla vet så är vi inom småstadslivgänget renodlade amatörer med en enorm aptit på det skruvade och lite småvrickade, så jag tänkte vi skulle kunna dela med oss lite av vår skådespelarfilosofi i detta blogginlägg, här nedan följer ett litet klipp på hur vi tänker och fungerar där på scenen.
En liten småstadslivs skådespelarkurs kan man säga, så varsågoda!!
Dagen har tillbringats i studion med målet att klippa ihop ett intro till vår höstturne.
Och det gick väl bra innan rastlösheten tog över och Martina Olsson börjar fjanta sig med en partyskum sprayburk eller vad man nu skall kalla det. Jag fick mig en rejäl dusch iaf och hon var mycket road över sitt tilltag och jag var väl sådär måttligt road om jag ska erkänna. Alltså vi var väl där för att klippa lite film, inte hålla på och fjanta, drygbrudar säger jag ba!
Men vi fick ihop materialet som vi skulle iaf efter en mycket lång dag i Roxa studion, det är lite rörliga bilder som kommer serveras på vår stundande höstturne samt ett par nya sketcher.
Så för den som inte köpt biljett vid det här laget, gör det! För det snurrar på bra med biljetterna nu ju närmare vi kommer höstturne premiären 28 september i Hudiksvall.
Här nedan kan ni få ett litet smakprov vad Roxa klippt ihop idag, en trailer för vår stora höstturne med nya showen.
Då var det dags att skaka liv i sommarens show igen.
Med två rykande färska sketcher som skall repeteras in så ska det bli spännande att varmköra showen och se hur mycket som sitter kvar. Vi kommer samlas en vecka före turnestarten och gnugga hårt allt för att kunna leverera bästa möjliga hälsingehumor ala småstadsliv LIVE.
Slutsålt i Gävle så en extraföreställning samma dag kl 15.00 har satts in, biljetterna hittar man på ticnet.
Sanslöst Gävle ni är grymma, skoj!!
Sen har vi en glädjande nyhet att vår gamla och första backstage manager gör comeback!
Anna Olsson kliver åter in i ensamblen och vi välkomnar denna frejdiga fläkt med öppna armar, grymt kul!
Välkommen tillbaka Anna nu kör vi järnet.
Anna Olsson följer med som backstage manager under vår stora hösturne.
Årets livefilm ser ut att bli filmad i Östersund och gamla teatern, det skulle nog bli jäkligt snyggt i denna mycket vackra teater med dessa kristallkronor i taket. Sen är det ju ett jäkla drag också i Jämtland och Östersund, så det blir nog en perfekt spelplats för vår nästa livefilm.
Så här såg det ut förra gången vi showade i Östersund och gamla teatern.
Med anledning av det stundande mötet så kan vi väl leka med tanken hur det kommer att gå på mötet, här nedan har jag en liten påhittad historia hur det skulle kunna se ut. Ja vi får väl hoppas att det inte blir så här iaf, Men man vet aldrig när det gäller oss.
..........................................................................................................................
Mötet med tv-kanalen.
Då satt vi där. Nu fanns det ingen återvändo. Nu skulle vi visa dom vad vi hade för manusförslag till en eventuell TV-serie.
LÅSNINGEN( En påhittad historia )
Jag försökte snabbt läsa av de människor som satt där. Till höger satt en ganska så kraftig man med vit skjorta och svart slips, han satt och tittade i en pärm hela tiden. Han verkade väldigt ointresserad av detta möte. Han tittade inte ens upp när vi presenterade oss.
Sedan var det 2 kvinnor och en man som visst var inköpschefen på tv-kanalen. Dom däremot såg väldigt granskande på oss när Christian och jag satte oss vid bordet.
Så här nervös tror jag att inte Christian eller jag har varit nån gång i våra liv. Det är klart att vi var nervös när vi på Edsbyns if 100 års jubileum i DINA arena inför 1200 personer skulle stå i kvinnokläder och skrika att Agneta Patrull ramla så puppan gick ur led, okey då var vi nervös kan jag säga. Men det här var något helt annat, det var ju så mycket som stod på spel nu.
Inköpschefen såg på oss med sina mörka ögon.
- Ja, då är vi nyfikna på vad ni har hittat på, och vad serien kommer att handla om?
Vi hade bestämt att jag skulle börja förklara vad första avsnittet skulle handla om och vilka karaktärer som skulle få första avsnittet i serien.
Men vafan var det med min röst, alltså så här sjukt lågt brukar inte jag prata i vanliga fall. Det var som att all min nervositet gjorde att jag pratade lägre och lägre.
- Det är en industriarbetare som e bög å blir kär i en rumänsk trollkarl som är en meter lång typ.
Man såg riktigt hur dom kring bordet gjorde sitt yttersta att höra vad jag sa men det var helt omöjligt, dom hörde nånting om nån bög och en trollkarl.
-Ursäkta du får nog ta det där igen för vi hörde inte riktigt.
Jag tittade nervöst upp från det handskrivna papper som jag läste innantill ifrån. Christian började oroligt skruva på sig. Han hade ju också svårt att höra, och då satt han alldeles bredvid mig.
-Det är en bög som blir kär i en trollkarl..
En av kvinnorna hade nu svårt att hålla sig för skratt och försökte dölja detta med sin ena hand, dom andra skruvade på sig oroligt och såg på inköpschefen som förgäves försökte höra vad jag sa.
-Alltså du måste prata högre vi hör inte vad du säger.
Jag hörde vad dom sa men jag tittade inte upp från mitt handskrivna papper, det vågade jag inte. Låsningen var nu total. Och jag gjorde ännu ett försök.
-Det är en bög som blir kär i en jätteliten trollkarl från rumänien som ibland brukar ha en blå kanindräkt på sig.
Till och med den tjocka mannen i vit skjorta som sett så ointresserad ut tittade upp från sina papper nu.
Det var en obeskrivlig tystnad kring bordet nu. Jag tittade upp från pappret och log ett nervöst leende mot dom. Jag hörde hur Christians andning blev allt häftigare, han kunde knappt sitta still på sin stol.
Christians utbrott var som en effekt av den enorma nervositet och press vi känt dom här dagarna kring det här mötet med tv-kanalen. Christian exploderade fullständigt och skrek som en galen när han nu öppnade käften.
-MEN VAFAN DET ÄR EN BÖG SOM BLIR KÄR I EN JÄTTELITEN TROLLKARL I EN BLÅ KANINDRÄKT!!!!
Jag vet inte vad som hände sen, allting blev så overkligt och jag såg mitt liv passera i revy. Jag bara svävade ut i rummet och log mot dom allihop, allt medans Christians utbrott bara fortsatte, nu hade han till och med ställt sig upp och fortsatte sitt skrikande.
-BÖGA! BÖGA! BÖGA! BÖGA! BÖGA!
Jag satte mig i skräddarställning på golvet och tog av mig skorna, det var ju så varmt i rummet. Jag bestämde mig för att sjunga nått med Jokkmoks Jocke för tv-kanalens ledning. Det skulle dom säkert tycka om nu.
Så allt medans Christian skrek och skällde som en galning så sjöng jag i min skräddarställning där på golvet utan strumpor.
Tänkte berätta lite om min relation till att växa upp i en bonnhåla eller småstad om ni så vill, jag har ju faktiskt varvat med att bo i Alfta och Bollnäs under min uppväxt, och det har väl inte alltid varit så enkelt med endast en 9 årig grundskola i ryggen.
Jag har alltid bott i byn eller småstaden.
Att växa upp i ett litet samhälle kan vara tufft på många olika sätt-för att du skall bli accepterad och kunna vandra igenom byns lilla centrum utan allt för många blickar och viskningar så krävs det att du följer den upptrampade stigen som många av dom andra redan valt att vandra.
Men jag ville inte vandra på den stigen, jag sprang kors och tvärs fram och tillbaka- min mor fick höra ett otal antal gånger att hennes son gjort det ena efter det andra som inte var så himla passande, för det är klart att man hamnade i diket många gånger, och sladdade ordentligt i den vardag man själv hade valt att leva.
När man nu skulle gå sina egna vägar-Och själv bestämma vad som var rätt och fel just för mig, så var det ju många ömma tår man lyckas trampa på, för i en liten by är det ju mycket som inte är passande och accepterat. tro mig det är fan inte lätt.
Jag ångrar nästan inget det jag gjort under denna omtumlande resa fram till denna dag i dag, det enda jag skulle velat bespara är min mors alla tårar när en del trångsynta upp till halsen fördomsfulla arbetskamrater till henne hävt ur sig en massa elakheter om hennes son, en son som tydligen bara ställer till. En son som vägrade vandra på den upptrampade stigen som istället valde sin egen väg att vandra.
Att våga vara den du är och vågar ta dom vägar du själv vill så vågar du leva det liv du vill leva, det är stort och något du skall vara stolt över.
Jag gnuggade på och gjorde allt det som jag ville och lite till. Men jag kan lugnt säga att det var det värt, fan vad skoj jag har haft-och det går att ta sig fram i samhället utan en massa utbildningar och goda förutsättningar, trampa upp dina egna stigar så kommer du må jäkligt bra med dig själv.
För det är ju faktiskt så, det är bara du som kan vara dig själv.
Och min lilla mor vandrar idag stolt som en tupp förbi dessa tidigare så fördomsfulla trashtalkers på jobbet, det är det skönaste av allt.
Så alla skoltrötta satnaglar därute gå ut och ta för er förfan, gör det ni verkligen vill och känner för så ska ni se att ni kommer må så jävla mycket bättre!
Stånk Tommy & Johanna har varit ute på vägarna och gjort reklam inför den stundande höstturnen och det dröjde inte länge innan hysterin var igång.
Avesta blev första stoppet för dom två där Stånk Tommy hamnade i hetluften direkt då han vrålade åt en förbipasserande att sätta på sig en cykelhjälm, men den äldre herren var inte särskilt glad över denna uppmaning och började skälla på denna orangeklädda mekaniker. Och det var tur att den storväxte och skäggprydde Johanna Andersson var med och kunde medla och lugna den mycket upprörde mannen.
Stånk Tommy själv njöt av uppståndelsen och gjorde sitt bästa för att lunsa på om man säger.
Sedan Rulllade bussen vidare mot Gävle där Johanna Andersson fick den briljanta ideen att i Storvik leta lite kor som hon skulle försöka rida på, och det var en mycket annorlunda upplevelse där Johanna Andersson likt en Usain Bolt i högform springer efter en flyende koflock, det var väl tur att korna var snabbare än denna kvinna den här dagen.
Men det hade varit en vacker syn med Johanna sittandes på en vild ko hoppandes och studsandes i klänning och kappa. Och bildbevis på kojakten m.m kommer på Youtube lite längre fram.
Sen var det dags för Hälsingland att få lite information om höstturnen och kaoset fortsatte i Hudiksvall där trafikstockning skulle styras upp av en vilt vrålande Stånk Tommy, Johanna fäktade på och charmade och kramade alla karlar hon såg.
Och till sist vill jaga be om ursäkt till Söderhamns bibliotek, Stånk Tommy ska inte vistas på ett bibliotek för där ska man vara tyst. Ja jävlar du! som sagt det kommer en liten film om den här resan lite längre fram.
Turnestarten börjar 28/9 i Hudiksvall, vi ses därute!
