jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor!?

Alltså det är här dagens sanning, jag har passerat 30 strecket och jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor.
En störning eller nån sorts vägra bli vuxen filosofi säg vad ni vill, men jag vet faktiskt inte vad jag vill bli när jag blir stor.

Det var i nionde klass och alla satt och diskuterade vilken gymnasielinje dom skulle välja, en del hade bra betyg och skulle ta dom lite svårare utbildningarna, naturvetenskap m.m

Många andra valde en linje som dom visste att några andra valt, en mycket populär mainstream utbildning var ju barn och fritid. För grabbarna fanns det bara två val, byggnads eller fordon.

Men för stackars mig då?

Jag hade ingen aning, jag kände hur paniken började sprida sig inom mig, vad ska du välja Christer!

Vad ska du bli när du blir stor?

För det första, vafan klarar jag av egentligen, grabbarnas val var ju helt uteslutet-att snickra var jag ju helt kass på, usch vad tråkit att mäta och såga och smälla med hammare. Sedan var det fordon och det var än värre, fyfan för motorer. Och betygen mina vågade jag knappt visa för morsan så någon annan utbildning kom inte på fråga.

Så vet ni vad jag gjorde?

Jag valde ingenting och skrev in mig på arbetsförmedlingen, 9 år i skolan fick räcka för mig. Jag blev erbjuden nån sorts ungdomspraktik på Norrby såg där för övrigt Christians pappa jobbade och fortfarande än idag tror jag. Där stod jag och drog brädor för 18 kr timmen, allt medans mina gamla klasskompisar utbildade sig för det stundande vuxenlivet med sikte på framgångsrika karriärer.

Men eftersom jag inte visste vad jag ville med mitt liv så nöjde jag mig med att dra brädor på Norrby såg och klippa gräset hos min mormor som jag bodde hos då.

Men plötsligt en dag ringde en känd krögarprofil från trakterna mig, det var ingen mindre än Roger"Kocken"Persson.

Han ville ha en ny pizzabagare och bad mig komma ner för att prova på det, jag kände samtidigt att jag behövde lite miljöombyte, det fick räcka med brädor nu på ett tag. Och nu var det ju faktiskt tal om ett riktigt jobb, jag åkte dit och blev fast restaurangbranschen.

På kockens wärdshus i Alfta fick jag lära mig enormt mycket, jag är evigt tacksam till min läromästare Roger Persson. Det var tiden hos Roger Persson på Kockens wärdshus som lade grunden till mina framtida restaurang projekt.

Med min 9-åriga grundskola lyckades jag driva 3 restauranger allt från Gällivare ner till Bollnäs, så tänk på det alla skoltrötta därute, det kan gå ändå med lite fantasi och jävlar inamma.

Man skulle kunna tro att jag var klassens clown i skolan, att det var jag som spexade och ordnade teater på roliga timmen.

Men det fanns inte på kartan!

Jag var alldeles för blyg och osäker, tänk om jag skulle göra bort mig och snyggaste plugget i tjejen skulle se det! Vänta nu blev det fel, snyggaste tjejen i plugget skall det ju vara.

Jag satt där tyst vid min bänk med min handsvett och hoppades att jag skulle slippa vara med i dom där löjliga pjäserna.

Men om vi kikar på bilden några rader upp så ser jag mig själv i kvinnokläder på en scen inför 1200 personer, det där är så himla sjukt och vrickat om man tänker på hur jag var som grabb i grundskolan, och nu jobbar jag som skådespelare och regissör.

Men livet är fullt med överaskningar och hemligheter, det gäller att våga lyfta på dom där stenarna och nyfiket kika vad som finns där under, trots att folk kanske uppmanar dig att låta bli. Våga köra ditt eget race, det är ändå bara du som kan vara dig själv.

Men frågan kvarstår för mig.

Jag vet fortfarande  inte vad jag skall bli när jag blir stor!?