Här kommer min första bikt, på tredje plats på min Crille fy skäms lista.

Med peruk och rullskridskor gripen och inför rätta i USA.

Jag personligen kan öppet här erkänna på småstadslivbloggen att jag har väldigt svårt att vara seriös i mer än 4 minuter per dygn, jag orkar helt enkelt inte.

Nån skada eller sjukdom!?
Jag är bara en rastlös orolig vädur som vill att det skall hända saker typ hela tiden och gärna något roligt och underhållande då såklart, skulle väl kunna fylla denna blogg med spaltmeter av anekdoter som jag har i min ryggsäck efter alla dessa flippade upptåg.

Jag kan väl glänta lite på locket av burken av galenskap som jag sysslat med i min hjulbenta karriär som människa på denna planet då, och eftersom detta är mitt första liv som människa så vet man ju inte alla gånger hur man ska sköta sig och agera i vissa situationer, därav detta upptåg hehe..hm?

Tror vi börjar i USA och min resa till Philadelphia
(hoppas inte min morsa läser den här bloggen bara)
Jag var ju över med peruk och hockeyutrustning och spelade in lite galenskap på Philadelphias gator för väldigt många år sedan, och på Broad Streets gator rullade jag fram i min svajjande peruk
(stånk tommys första peruk förresten) på mina nyinköpta rullskridskor från röda korset.
Och efter den dagens lyckade inspelningar over there så bestämde vi i filmteamet att göra stan och dess coola klubbar på South Street.

Men något som jag missade var ju att här i denna stad så är det olagligt att gå ut på gatan med sin lilla partyflaska utan den där bruna påsen som gömmer vad du dricker, aj aj aj!!
Sen är det heller inte så jäkla uppskattat att samtidigt som man glatt spatserar på gatan hem till hotellet med sin partyflaska i handen sjunger högt och glatt på nån gammal schlager av Siw Malmkvist.

                         För vet ni vem som dök upp!?

                        Philadephia polisen rullade upp bredvid mig.

"Men sånt är livet eller?"

Jag fick en lapp där det stod att jag skulle infinna mig på the local court house of Philadelphia monday morning kl:09.00

Haha fattar ni!
Jag skulle äntligen få agera i ett domstolsdrama ala en film från Hollywood, med en domare i svart kappa som klappar med sin hammare och levererar domen "NotGuilty" eller vad hände?!

Men jag kan väl säga att så jäkla tuff var jag inte när väl den morgonen kom, för det var en enormt lång kö denna tidiga måndagsmorgon i Philadephia utanför domstolen, i en kö där jag som vit var ganska ensam och när dom andra klappade high five så såg jag oroligt omkring mig och tänkte, vafan hade jag inte en brunpåse runt min pilsner för.
Väl inne så kollade dom så att vi inte hade några kulsprutor eller granatgevär med oss, sedan rullade rättegångarna igång i rask takt, domar om städning på stan och böter haglade där brotten var simpla som urinering i nått gathörn eller som jag brottet utan bruna påsen.
Sen blev det min tur att stå där framme inför den kvinnliga domaren i sin svarta kappa
(och precis som på film hörrni)
Minns så väl när hon kom in och den uniformerade vakten ropade ut klassikern
"please rise for the judge"

Men det som hände var att den kvinnliga domaren strök hela historien och insåg att min korta vistelse i USA inte skulle sluta med att jag skulle få går unt på stan med en gul väst och plocka skräp, skapligt rolig semester och filminspelning det hade blivit.(haha)

Men nått jag tar med mig av detta är att aldrig mer dricka en pilsner på öppen gata i Philadelphia utan den där bruna påsen, jara nu har man varit inför rätta i USA också.

             Är ju fler som varit inför rätta där lixom hehe..

Ja, här är ett klipp från filmen vi gjorde i Philadepphia iaf, denna karaktär Staffan Bjurfeldt från hockeyfilmerna hockeyfocus som är grunden till vad vi idag kallar småstadsliv.

Och det fantastiska med detta är att allt detta är sant!

Är det inte undebart spännande att leva som människa ibland?!

För jag menar i nästa liv kanske man blir möbel, en stol eller en byrå och det är nog inte så förbannat kul det skulle jag tro.