Nu ska vi gräva lite i arkivet om hur allt började.

Hur träffades detta knepiga men konstiga och mycket underliga småstadslivsgäng?

Men vissa har ju hängt ihop längre än andra och jag ska försöka bena ur detta kompisgäng hur vi möttes och hur vi länkades ihop.
Dom två äldsta vännerna i gänget är ju grabbarna Christian och Martin men dom två tar jag sist i denna lilla presentation, jag börjar istället med tjejerna.

Sofie Aspelin

Sofie Aspelin är tjejen som jobbar med byns alla skolungdomar, det är hon som ser till att dom gör nått vettigt efter skolan och inte bara hänger bakom ICA och dricker folköl.
En viktig kugge som stöttar våra vilsna ungdomar här ute i obygden, och hon gör det förbannat bra kan jag säga. Men hur träffade vi Sofie, vi gick samtidigt på högstadiet här i Alfta men vi hängde inte alls.
Vafan jag gick ju i sjuan och hon i nian, jag var en liten plutt för henne och hennes bästis Nina Söderkvist(och hon tyckte jag var så snygg, för hon bodde granne med min syrra då) ja Spamalot stjärnan ni vet.
Så våra vägar korsades mycket senare då vi behövde fylla på gänget med en kvinna till och kände då att denna spralliga och vänliga själ kunde bli en bra pusselbit, och visst fan blev hon det. Hon har nu medverkat i bägge showerna och dessutom medverkat i två filmer, bra val!

Martina Olsson

Martina Olsson är en riktig veteran i gänget trots sin ringa ålder på 20 år, hon har medverkat i alla filmerna och bägge liveshowerna. Men det var i radioserien Anosch vägkrog som hennes stora genombrott kom då hon hittade sin karaktär Anna Karin.
Och jag visste att när jag skrev nya liveshowen där karaktären Anna Karin skulle få se sitt första dagsljus att det skulle bli en succe, denna jänta som är uppväxt vid samma sjö i Galven som min farsa bor och vi spelar in Örjan och jaktlaget är en riktig supertalang. Hon upptäckte jag och Christian tidigt då hon började dyka upp på samma förfester, och där vi i vanliga fall brukar hålla låda och vara förfesternas partyhöjare så fick vi här ta steget tillbaka och betrakta detta yrväder från Galvenreviret.
Och det har aldrig varit nån tvekan att plocka in denna jänta då Christian och jag aldrig har skrattat så mycket åt ett fruntimmer förut, mycket bra val igen!

Jag  Martin och Christian.

Martin träffade jag när han som yngling i hockeylaget här i byn tog sina första skär som a-lagspelare, jag hade ju redan varit där några säsonger eftersom jag är äldre än denna pojk, men hur vi hittade varandra där i omkläddningsrummet är lite som när Emil i Lönneberga hittar sin kompis som går på styltor, det händer nått som inte går att beskriva, två grabbar av samma tankar och betraktelser.
En humor som många i vårt lag omöjligt skulle kunna upptäcka, vi började analysera och driva på med scener och fann snabbt att vi var på samma nivå. Och Martin är en utav dom få som med millimeterprecision förstår hur jag tänker och vill få fram denna humor, en trygghet och en mycket viktig pusselbit i detta gäng.

Christian Wallin är som ni förstår min äldsta vän i gänget och innan vi träffades så spelade vi faktiskt in lite filmer på olika håll. Två film och kompisgäng i samma by alltså, jag såg deras filmer på nån fest och var väl inte sådär jätteimponerad, men det jag såg var att den där pojken som hette Christian utan dreds på den tiden var så jävla rolig, och han fick mig verkligen att skratta. Så på nån fest(alltså jävla vad vi festade tydligen, kunde man inte göra nå annat i denna by, ne faktiskt inte! lyssna på Perssons Pack och dricka folköl var den stora sysslesättningen på denna tid)

Här var det iaf Emil i Lönneberga moment igen, två grabbar av samma skrot och korn fann varandra direkt och ni vet lika barn leka bäst, och såhär 15 år efter så leker dessa barn fortfarande jävligt bra.
Och ska jag vara ärlig så kommer vi nog leka tills vi blir pensionärer, det tycker jag låter jävligt kul iaf!
För den här dreds prydda fan kan få mig att skratta så tårarna sprutar och luften tar slut på nolltid, sånt uppskattar jag ska ni veta.

Så det tog inte länge innan vi hade gjort vårt första filmprojekt tillsammans, en gammal hederlig svensk svartvit film om drängar och pigor ute i hälsingemyllan.
Christian spelade dräng och jag husbonde, bara klicka på länken här nedan så får ni se eländet!

Sen ska vi såklart inte glömma chefen himself!

-HAAAAAAAAAAAAANS BEEEEERG!!!!!

Hans Berg

                                         Mannen myten och legenden!

Vad vore vi utan denna man, inget säger jag.
Själen i allt vi gör, denna supercoola man som nu har medverkat i 4 filmer och två liveshower.
Det han gör i denna nya show är bara ren teaterkonst, en sketch som är min personliga favorit.
En sketch där inget sägs och där bara hans blickar och kroppsspråk låter tala, den har blivit en klassiker och en stor favorit som sagt.
Hans Berg kommer alltid ha en given plats i varje projekt småstadsliv tar för sig, Så är det bara!

Men sedär! Småstadslivsgänget är format och presenterat...

Bara köra till helgen nudå, Avesta på fredag och Sandviken på lördag!

Hörs hej!