Med anledning av det stundande mötet så kan vi väl leka med tanken hur det kommer att gå på mötet, här nedan har jag en liten påhittad historia hur det skulle kunna se ut.
Ja vi får väl hoppas att det inte blir så här iaf, Men man vet aldrig när det gäller oss.
..........................................................................................................................
Mötet med tv-kanalen.
Då satt vi där. Nu fanns det ingen återvändo. Nu skulle vi visa dom vad vi hade för manusförslag till en eventuell TV-serie.
LÅSNINGEN ( En påhittad historia )
Jag försökte snabbt läsa av de människor som satt där. Till höger satt en ganska så kraftig man med vit skjorta och svart slips, han satt och tittade i en pärm hela tiden. Han verkade väldigt ointresserad av detta möte. Han tittade inte ens upp när vi presenterade oss.
Sedan var det 2 kvinnor och en man som visst var inköpschefen på tv-kanalen. Dom däremot såg väldigt granskande på oss när Christian och jag satte oss vid bordet.
Så här nervös tror jag att inte Christian eller jag har varit nån gång i våra liv. Det är klart att vi var nervös när vi på Edsbyns if 100 års jubileum i DINA arena inför 1200 personer skulle stå i kvinnokläder och skrika att Agneta Patrull ramla så puppan gick ur led, okey då var vi nervös kan jag säga. Men det här var något helt annat, det var ju så mycket som stod på spel nu.
Inköpschefen såg på oss med sina mörka ögon.
- Ja, då är vi nyfikna på vad ni har hittat på, och vad serien kommer att handla om?
Vi hade bestämt att jag skulle börja förklara vad första avsnittet skulle handla om och vilka karaktärer som skulle få första avsnittet i serien.
Men vafan var det med min röst, alltså så här sjukt lågt brukar inte jag prata i vanliga fall. Det var som att all min nervositet gjorde att jag pratade lägre och lägre.
- Det är en industriarbetare som e bög å blir kär i en rumänsk trollkarl som är en meter lång typ.
Man såg riktigt hur dom kring bordet gjorde sitt yttersta att höra vad jag sa men det var helt omöjligt, dom hörde nånting om nån bög och en trollkarl.
-Ursäkta du får nog ta det där igen för vi hörde inte riktigt.
Jag tittade nervöst upp från det handskrivna papper som jag läste innantill ifrån. Christian började oroligt skruva på sig. Han hade ju också svårt att höra, och då satt han alldeles bredvid mig.
-Det är en bög som blir kär i en trollkarl..
En av kvinnorna hade nu svårt att hålla sig för skratt och försökte dölja detta med sin ena hand, dom andra skruvade på sig oroligt och såg på inköpschefen som förgäves försökte höra vad jag sa.
-Alltså du måste prata högre vi hör inte vad du säger.
Jag hörde vad dom sa men jag tittade inte upp från mitt handskrivna papper, det vågade jag inte. Låsningen var nu total. Och jag gjorde ännu ett försök.
-Det är en bög som blir kär i en jätteliten trollkarl från rumänien som ibland brukar ha en blå kanindräkt på sig.
Till och med den tjocka mannen i vit skjorta som sett så ointresserad ut tittade upp från sina papper nu.
Det var en obeskrivlig tystnad kring bordet nu. Jag tittade upp från pappret och log ett nervöst leende mot dom. Jag hörde hur Christians andning blev allt häftigare, han kunde knappt sitta still på sin stol.
Christians utbrott var som en effekt av den enorma nervositet och press vi känt dom här dagarna kring det här mötet med tv-kanalen. Christian exploderade fullständigt och skrek som en galen när han nu öppnade käften.
-MEN VAFAN DET ÄR EN BÖG SOM BLIR KÄR I EN JÄTTELITEN TROLLKARL I EN BLÅ KANINDRÄKT!!!!
Jag vet inte vad som hände sen, allting blev så overkligt och jag såg mitt liv passera i revy. Jag bara svävade ut i rummet och log mot dom allihop, allt medans Christians utbrott bara fortsatte, nu hade han till och med ställt sig upp och fortsatte sitt skrikande.
-BÖGA! BÖGA! BÖGA! BÖGA! BÖGA!
Jag satte mig i skräddarställning på golvet och tog av mig skorna, det var ju så varmt i rummet. Jag bestämde mig för att sjunga nått med Jokkmoks Jocke för tv-kanalens ledning. Det skulle dom säkert tycka om nu.
Så allt medans Christian skrek och skällde som en galning så sjöng jag i min skräddarställning där på golvet utan strumpor.
Jag har aldrig skrattat så högt och länge åt en skriven text, ni är fenomenala! Tack för att ni finns.
SvaraRadera